Härlig start...
Jag vet att skadeglädjen inte är den enda sanna glädjen, jag har en son. Men den kan helt klart vara en av de mest roande och framkalla en hel del endorfiner i kroppen som gör att det blir en ännu bättre söndag idag.
Sitter i bilen på väg till jobbet och kör ca 75km/h på 70 väg, det är köer men de flyter på. Bakom mig dyker det upp en bil som lägger sig väldigt nära och blinkar med helljuset på mig. Det är bilar överallt så jag har ingenstans att ta vägen och fortsätter således i mina 75. Han ger sig inte blinkar ca 5 gånger till och ser uppenbart superirriterad ut över att jag inte gasar på så han kan komma fram.
Då ser jag att polisen står längre fram vid vägkanten och spanar...han ser dem inte... Så fort han kan byter han fil ut mot polisen och kastar onda öga mot mig och viftar med händerna ar, kör om mig och tvärnitar efter 2 sekunder då även han ser polisbilen! Jag asgarvar för mig själv och fortsätter mot jobbet, han kommer längre och längre bak i sin fil och när det blir 90 ligger han fortfarande stel av skräck :P och masar i innerfil...
Jag väntar ju på att han ska komma ikapp men inte, inte förään jag ska svänga av mot jobbet så ser jag honom komma och även han ska av där. Ja!! tänker jag, Jag vill att han åker om så jag kan le mitt största leende och bara vara så där skadegladssöt som bara jag kan vara.
Istället hamnar han bakom mig precis innan rondellen och jag tittar upprepade gånger på honom i backspegeln och bara LER sååå nöjd! Han stackarn ser ut som en sur arg citron!!!
Jag ler fortfarande! Och det blev inte sämre av att kaffet var klart både hemma imorse och när jag kom till jobbet <3
Godmorgon allihopa! Hoppas ni får en bra söndag!
*******
