Beslut...
När jag var yngre va flykten den enda säkra vägen ut,
bort från allt,
allt som va jobbigt,
allt som gick snett,
snett bortom reparationsmöjlighet...
När jag gett mitt liv en smäll som krossat allt
allt som kom i dess väg,
så fanns de bara en väg att ta,
spring spring spring för livet...
Försök rädda de sista av din stolthet,
de sista delarna av ditt brustna hjärta,
de sista av din sinnesro...
Jag sprang för livet på den tiden...
Nu får jag hålla i mig för att inte springa bort från mitt liv,
mitt liv med min underbara son...
Jag varken vill eller kan springa ifrån detta liv...
Allt jag gör nu,
allt jag blir utsatt för...
Inget av de går att springa ifrån,
jag måste stå pall
acceptera lösa glömma förlåta och gå vidare med huvudet högt...
Överleva, ta mig igenom de här och nu,
inte sen och då någon annanstans...
Måste överleva och tänka minst en extra gång på allt innan ett beslut fattas...
Ett beslut jag får leva med,
ett beslut som kan få ödesdigra konsekvenser i framtiden...
Ett beslut jag idag är oförmögen att fatta...
Ett beslut i detta vägskäl...
Vilken väg är den enda vettiga...
den enda rätta...
för mig för oss...
Ödet ligger i mina händer...
Som så många gånger förr...
Hoppas dock på bättre utdelning denna gång...
Att beslutet jag tar visar sig vara de rätta...
***
